Det kan vara en vanlig resa,
med bil, båt, cykel, buss, flyg eller något annat färdmedel. (Det har blivit några sådana i mitt liv - minnesvärda var de som gjordes på tummen, för jag liftade en hel del då jag var ung på 70-talet). Njea lockar mig inte...
Sedan kan det vara en inre resa.
Det kan vara ett intressant tema tycker jag... det kan faktiskt bli en hel roman. Frågan är vad det är för resor som människor gör? Den inre resan... från ett medvetande till ett annat. Från en självkännedom till en annan. Jag kan väl säga att personligen har jag upplevt resan till tro. Under ett par år på 2000-talet gjorde jag en resa, från att ha varit mycket hatisk, bitter och deprimerad till att vid upprepade tillfällen få gråta bort hatet, under månader och år för att tillslut komma till tro och gemenskap i den kristna församlingen i Apelvikshöjds kyrka. Det var faktiskt den starkaste inre resan jag varit med om. Den började med att jag var opererad i ryggen, kom inte upp ur sängen och låg i patientsängen i ett mörkt, kalt sjukhusrum med radiokudden under kinden. Jag låg vid avgrundens brant. Plötsligt var alla mina problem oövervinnerliga... Allt blev bara svart. Mina tårar låg utanför sjuksystrarnas ansvarsområde. Diakonissan påkallades och hon lyckades tydligen att tända ett ljus. "Förbanna inte mörkret tänd ett ljus". Det var början på några års bekantskap och under det sista året - innan hon penisonerades så kallade hon mig "min dotter".
Sedan finns det väl kanske också en resa i minnet.
En resa tillbaka i tiden. En sådan resa som man gör i hypnos. Att få se inre bilder från det förflutna är en omvälvande resa. Att få sätta ord på dom och diskutera minnena med andra som var med...
Finns det någon mer resa?
Vad tänker du skriva om?
 |
| I´m still thinking... |
