Tankar i vintermörkret

Nu har det varit mellan 10 och 20 grader i flera veckor. Något som jag inte trodde kunde inträffa i Halland. Jag är uppvuxen med uppåt sju månaders vintrar med 20-30 grader kallt varje dag - men är konstigt nog orolig av just den här kylan år 2010. (Det har jag aldrig varit förut).Vet inte om det bara är den vanliga oron inom mig som spökar, eller en intuition - för mig mullrar det lätt - därborta i skyn, varje dag när solen har gått ner... När jag kör hem på kvällen - uppåt skogsbygden- finns det alltid ett osäkerhetsmoment. Ska bilen komma uppför backen? Har vattnet klarat sig från att frysa? Kommer jag att hinna få det varmt i huset - innan det är dags att sova? Är det någon där?...Det är besvärligt att leva spartanskt, och kanske hälsovådligt,  (med tanke på standarden), men knastrande snö, klar stjärnhimmel, omhuldande höga granar, glittrande skaren, frisk hög luft att andas in, frihet att röra sig obemärkt, kyla och värme, allt detta ger mig trygghet och är något som jag längtat efter att få uppleva i hela mitt liv. Nu är tiden här. Barndomens snögrottor och varma lovikka vantar värmer mig inombords i kylan .