och väntade hela sommaren
på att solrosorna skulle slå ut
Stjälkar och blad gladde mig i juni och i juli, men när hettan kom blev jag besviken...
Inte förrän i september, när regnet piskat ner i flera veckor, så strålade den fram - den första solrosen - skinande och full av liv. Så glad jag blev...
Det var som om - inte förrän jag accepterade det lilla
inte förrän i oktober
kom de sedan en efter en...
kom de sedan en efter en...
Naturens gång är våran - och tänk dig älskling
- ifall vi kunde leva efter den...
- ifall vi kunde leva efter den...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar